Stockholm Furniture & Light Fair | Världens största mässa för skandinavisk möbel- och ljusdesign samlade runt 700 utställande företag på 70 000 kvadratmeter. I denna omfattande möbel- och ljusocean framträder mässan som en viktig plats för att studera samtida formgivning, materialval och återkommande tendenser inom nordisk design.
Under en kort mässdag går det naturligtvis inte att analysera varje monter i detalj. Däremot går det att se vilka material, former och uttryck som fångar blicken. Årets tydligaste observation var en stark dragning mot natur, hantverk, taktila ytor och objekt som på olika sätt förmedlar närhet till växtlighet, trä, mossa, sten och äldre hantverkstraditioner.
Det är intressant att se hur samtida design ofta rör sig mellan två poler: det tekniskt utvecklade och det ursprungliga. På mässan syntes många exempel där modern formgivning använde naturen som referenspunkt, antingen genom material, färgskala, biologiska former eller genom att låna uttryck från äldre hantverksmetoder.
Varsågod, här följer några observationer från Stockholm Furniture & Light Fair 2016:
Stolen Wick, designad av Jesper Ståhl i samarbete med Karl Malmvall för Design House Stockholm, är inspirerad av spånkorgens flätning. Här blir ett traditionellt hantverksuttryck överfört till en samtida stol med flera möjliga utföranden när det gäller träslag och underrede.
Wick visar hur historiska tekniker kan användas som formmässig utgångspunkt utan att resultatet blir nostalgiskt. Stolen framstår snarare som ett exempel på hur äldre materialkunskap kan ges ny funktion i modern möbeldesign.
På mässan fanns tre trendutställningar på temat Nature is back for good. Särskilt tydlig blev denna riktning i Susanna Ventos rum Teatime & Playtime, där lekfullhet, stillhet och naturreferenser möttes.
Gungan i rummet fungerar som mer än en lekfull detalj. Den bryter mot föreställningen om det fasta, stillastående rummet och introducerar rörelse som en del av inredningen. Det gör rummet mer kroppsligt och mindre statiskt.
Teatime-delen i Susanna Ventos trendutställningsrum visade hur vardagliga föremål kan laddas med en känsla av ritual. Bord, kärl och materialval skapade en långsamhet som stod i kontrast till mässans höga tempo.
Tallrikar och fat med uttryck från en svunnen tid förstärkte känslan av hantverk, kontinuitet och historia. De fungerade som en påminnelse om hur föremål kan bära kulturella minnen även när de visas i ett modernt sammanhang.
Träslevarna i samma rum visade tydligt hur starkt handens arbete kan kännas i ett objekt. De var skapade av händer för händer och blev därmed ett exempel på hur bruksting kan bära både funktion och närvaro.
I mässans Greenhouse, där nya utvalda talanger visar prototyper, gick det att se Daniel Svahns Castor-skålar i verkligheten. Skålarna är skapade i ett ovanligt samarbete mellan människa och natur, där bävrarna står för den yttre formen och formgivaren bearbetar insidan med hammare och mejsel.
Castor-skålarna är särskilt intressanta eftersom de problematiserar frågan om vem som formar ett objekt. Är det designern, materialet, verktyget eller den icke-mänskliga aktören? I detta fall är svaret en kombination av alla dessa delar.
Varje Castor-skål blir därför helt unik. Objektet bär spår av både djurens aktivitet och formgivarens efterarbete, vilket ger skålarna ett starkt materiellt och berättande värde.
I Handarbetets Vänners monter väckte verket Levande Grön av Karina Süptitz stark uppmärksamhet. Den mossliknande textila ytan visar hur textil kan skapa associationer till landskap, mark och skog snarare än till traditionell matta.
Verket aktiverar inte bara synen utan även föreställningen om beröring. Det är lätt att tänka sig hur det skulle kännas att gå barfota över ytan. Därmed blir objektet ett exempel på design som arbetar med sinnliga och kroppsliga kvaliteter.
Frida Lundéns glaskollektion "Kan vi börja prata om mens nu, tack?" fångade också uppmärksamheten i Greenhouse. Särskilt kandelabern är intressant eftersom den använder ett bruksföremål för att öppna en större diskussion om kropp, normer och synlighet.
Formen är inte övertydlig vid första anblick, men när man känner till utgångspunkten förändras tolkningen. Det visar hur design kan bära budskap utan att förlora sin funktion eller sitt estetiska uttryck.
I Abstractas monter hängde mängder av bladliknande ljudabsorbenter och skapade en tydlig visuell helhet. Airleaf, designad av Stefan Borselius för Abstracta, visar hur akustiska lösningar kan ges ett organiskt uttryck.
Här blir ljudmiljö och rumslig dekoration en och samma sak. Det funktionella objektet fungerar samtidigt som ett slags bladverk i rummet, vilket knyter an till mässans tydliga naturtema.
Rumsavdelaren Wind av Jin Kuramoto för Offecct mjukar upp större rum genom lekfulla former och varierande höjder. Objektet visar hur rum kan delas utan att upplevas som hårt avgränsade.
De högre varianterna av Wind visar hur en rumsavdelare kan skapa både avskildhet och visuell rörelse. Formen är mjuk, vilket gör att objektet delar av utan att stänga ute.
Stolabs logo, uppbyggd av levande rosor, blev en tydlig publikmagnet. Kombinationen av tränyheter och levande blommor förstärkte varumärkets koppling till materialitet, hantverk och natur.
Rosväggen blev samtidigt ett exempel på hur tillfälliga installationer kan skapa stark igenkänning på en mässa där många uttryck konkurrerar om uppmärksamheten.
Tarketts monter bestod av en lada helt byggd av trägolv. Logotyperna på väggarna var spikade med 2965 dekorspikar. Installationen fungerade som en hyllning till svensk trätradition och byggnadshistoria.
Montern visade också hur ett material som normalt betraktas som golv kan få en mer arkitektonisk roll. När golvmaterialet fortsätter upp på väggarna skapas en rumslig helhet där gränsen mellan yta och konstruktion blir mindre tydlig.
I Tarketts monter visades golvsortimentet som små hus. Det var ett enkelt men effektivt sätt att göra materialprover mer berättande och rumsliga.
Tom Dixons mattkollektion Industrial Landscape för EGE ramades in av stål och rök. Kollektionen är den brittiske formgivarens tolkning av Londons industrilandskap.
Röken gav installationen en oväntat poetisk kvalitet. Den industriella referensen mötte något drömlikt och flyktigt, nästan som dimma över ängar och sjöar under sena sensommarkvällar.
Planteringskärlen Pots av Broberg & Ridderstråle för Nola visar hur växter kan lyftas fram som skulpturala inslag i rummet. Kärlen finns i tvåarmade och trearmade varianter och fungerar nästan som pedestaler för grönska.
Genom mässans enorma inredningshav framträdde plötsligt en liten äng av blå minisaintpaulia och bollmossa. Det visade sig vara växtkärlet Låg Blom av Mårten Cyrén för Byarums Bruk.
Här blev växtkärlet inte bara ett kärl, utan en liten kontrollerad naturyta. Kombinationen av blå blommor och bollmossa skapade en stark association till vår, skog och marknära växtlighet.
Bland allt som lockar, pockar och förför är det ibland viktigt att stanna upp och se vad något faktiskt är. Den enkla påminnelsen "It’s just a bag" blev därför en liten kommentar till mässans hela värld av begär, form och presentation.
Slutsats
Stockholm Furniture & Light Fair 2016 visade tydligt hur starkt naturen, hantverket och det taktila påverkar den samtida designen. Trä, växter, mossa, organiska former och historiska referenser återkom i flera montrar och installationer.
Samtidigt handlade mässan inte bara om att återvända till naturen. Det handlade snarare om att omtolka naturen genom modern formgivning. Resultatet blev en blandning av teknik, tradition, funktion, sinnliga material och starka berättelser.
Vill du se mer och andra synvinklar från mässan? Spana in hashtaggen #2016sff på Instagram så hittar du massor av inspirerande bilder från årets version av Stockholm Furniture Fair! :-)
/Erik